Recommended books and videos before a Dracula tour

Feel free to use this resource page to fetch inspiration before your Transylvania trip. You'll find travel tips from none other that the great-grandnephew of Bram Stoker, Dacre Stoker, as well as his favourite Romanian dishes & recipes, and an overview on Romania's wine regions. As our tours usually start in Bucharest and end in Transylvania for time efficiency, we'd like to provide you with tips on how to book a multicity flight, which can help you save sometimes up to 500€.

Mr. Stoker is getting back to Romania June 2026. He will be takling his guests on an immersive journey, exploring history, literature, folklore, local cuisine and exquisite wines. Check out this video overview of the tour itinerary.

We were asked to tailor a 4-days trip to Transylvania, by some of our wonderful customers. Here's a brief presentation of it, created by our AI-assistans from NotebookLM, MihAI and Vlad :)

Emily Gerard: The Forgotten Scotswoman Who Gave Dracula Its Bite Did you know that Bram Stoker’s chilling masterpiece, Dracula , owes its most iconic setting and even the very word "Nosferatu" to a Scottish travel writer? Meet Emily Gerard (1849–1905), the adventurous author who brought the dark folklore of Transylvania to a Victorian audience, directly inspiring the world's most famous vampire story. Her influence is a prime example of how overlooked voices can shape literary history. From Scottish Borders to 'The Land Beyond the Forest' Born in the Scottish Borders, Emily Gerard, later Emily de Laszowska Gerard, led a life far removed from the typical Victorian lady. Her marriage to an officer in the Austro-Hungarian army led her across Europe, eventually landing her in Transylvania (now part of Romania) in the mid-1880s. It was here, stationed in towns like Sibiu (Hermannstadt) and Brașov (Kronstadt), that Gerard began her deep dive into the local culture, customs, and—most importantly—superstitions. She became a meticulous documentarian of the region, which she affectionately titled "The Land Beyond the Forest" (the literal meaning of Transylvania in Latin). The Publications That Inspired a Legend Gerard's firsthand research culminated in two hugely influential works: "Transylvanian Superstitions" (1885): An article published in the prestigious British magazine, The Nineteenth Century . This is where Bram Stoker is believed to have first encountered her work. "The Land Beyond the Forest: Facts, Figures, and Fancies from Transylvania" (1888): A full-length, two-volume travelogue and cultural study. These texts provided Stoker with crucial details he needed for his novel, which was already in development. The Transylvanian Setting 🏰 Stoker initially considered setting his vampire's home in Styria, Austria. However, it was Emily Gerard's vivid and atmospheric descriptions of the rugged Carpathian Mountains and the remote, superstitious culture of Transylvania that convinced him to change the location. Gerard painted a picture of a land where ancient beliefs still held sway, a perfect, eerie backdrop for a gothic horror tale. Stoker, who never actually visited Transylvania, relied heavily on her travel writings to construct the novel's famous opening chapters. Introducing the Nosferatu 🧛 Perhaps Gerard’s most enduring contribution to horror literature is the popularization of the term "Nosferatu." In her essay "Transylvanian Superstitions," she writes: "More decidedly evil is the nosferatu, or vampire, in which every Roumanian peasant believes as firmly as he does in heaven or hell." While the exact etymology of the word is debated by scholars, Gerard's use of it was the source for Stoker, who incorporated it into the dialogue of Professor Van Helsing in Dracula . The term was later immortalized as the title of the unauthorized 1922 silent film adaptation, Nosferatu: A Symphony of Horror . We believe that the word is actually a word distortion of the very circulated "necuratu'" - synonymous with the Devil in Romanian, as Emily often slightly distorted some of the Romanian words in her writings, and no fault to her, as she was simply transcribing her by ear, from what she herd interviewing the locals. The Vampire's Toolkit 🔪 Beyond the setting and the name, Gerard's folklore collections provided Stoker with the very rules of the vampire myth that we recognize today. Her writing detailed peasant methods for dealing with the undead, many of which Stoker adopted for Van Helsing’s strategies: The belief that a vampire's victim becomes a vampire after death. The effectiveness of garlic as a repellent. The ritual of driving a stake through the heart or decapitation to finally dispatch the creature. The Legacy of a Ghost Writer Emily Gerard's contribution is a powerful reminder that the foundations of classic literature are often built on the meticulous research of uncredited, adventurous minds. While Bram Stoker’s genius lay in synthesizing these elements into a terrifying narrative, the Scottish author Emily Gerard was the one who provided the vital source material—the Nosferatu legend and the chilling Transylvanian locale—that gave Dracula its immortal soul. Her books are not just historical curiosities; they are essential reading for anyone seeking the true origins of the modern vampire myth. Give credit where it’s due: Emily Gerard is the unsung pioneer of Transylvanian gothic.

Listen to a podcast version of this post! 

"Podlog": Lyssna på inläggets podcast version på engelska eller läs nedan på svenska!

De märkliga berättelserna om Apollonia Hirschers dotter i Transsylvanien, och Marjorie McCall på Irland... Har du hört talas om historiens mest chockerande "uppståndelser"? 👻 Vi har en berättelse om "Damen med ringen" som har minst två varianter inom Europa, en i Transsylvanien och en på Irland. På 1500-talet dödförklarades Barbara, dotter till den rika köpmannen Apollonia Hirscher av Brașov, eller Kronstadt - som den transsylvanska staden kallades under saxarnas tid - efter att ha blivit svårt sjuk. Under hennes begravningståg snubblade bärarna och tappade hennes kista. Rycken återupplivade på något sätt Barbara, som satt upp, mycket levande! Hon fortsatte med att gifta sig, skaffa barn och leva ett fulländat liv efter att hon hade gått igenom för tidig begravning. En annan, mer dramatisk variant av legenden säger att det var tjuvar som bröt sig in i den avlidnes kammare efter begravningsvakan och innan kistan lock skulle spikas fast. De ville stjäla hennes smycken och en av de dyrbara ringarna lossnade inte från fingret. Då tog en av tjuvarna fram en liten yxa och hög av hennes ringfinger, men då "vaknades" den skendöda unga damen till livs! På 1700-talets Irland utspelar sig en annan väldigt likadan berättelse: då begravdes Marjorie McCall hastigt under en feberepidemi. Den natten grävde gravrövare upp henne för att stjäla hennes värdefulla ring. När de inte kunde skjuta av den, försökte de skära av hennes finger - och hon "vaknade"! De chockade tjuvarna flydde och Marjorie gick hem till sin man, som enligt uppgift "dog av skräck" när hon såg sin "döda" fru vid dörren. Hennes gravsten i Lurgan bär fortfarande inskriptionen: "Lived Once, Buried Twice" - "levde en gång, begravdes två gånger". Båda kvinnorna, Fräulein Hirscher och Mrs. McCall delar en extraordinär fotnot i historien – dödförklarade men vägrar att förbli så. Deras berättelser utlöste en våg av rädsla för att bli levande begravd, vilket så småningom ledde till säkerhetskistor med klockor för den "avlidne" att ringa ifall hen vaknade! Nästa gång du hör "saved by the bell", kom ihåg att det kan ha ett mörkare ursprung än du trodde...

När vårsolen börjar värma Transsylvaniens böljande landskap och naturen återvaknar i all sin prakt, förbereder sig människorna inte bara för att fira påsk, utan också för att hedra djupt rotade traditioner som har levt vidare i generationer. Bortom myterna om vampyrer och gotiska slott, pulserar ett rikt kulturarv, och påsken är en av de viktigaste högtiderna då dessa traditioner verkligen blomstrar. Följ med oss på en resa genom några av de vackraste och mest unika påskbruken i Transsylvanien. Färgprakt från naturen: Äggmålning med lökskal Långt innan kemiska färger blev vanliga, visste transsylvanierna hur man skapade vackra och unika påskägg med hjälp av naturens egna resurser. En av de mest älskade metoderna är att färga äggen med lökskal. De yttersta, torra skalen från gul och röd lök ger äggen en varm och naturlig färgskala, från ljust gult till djupt rödbrunt. För att skapa mönster kan man linda in äggen i lökskal tillsammans med små blad, blommor eller till och med ris innan de kokas. Resultatet är vackra, unika ägg med ett rustikt och traditionellt utseende som pryder påskborden. Stillhet och eftertanke: Långfredagens fasta Liksom i många andra kristna traditioner är långfredagen en dag av stillhet och fasta i Transsylvanien. Det är en tid för reflektion över Jesu lidande och död. Många avstår från kött och andra rika maträtter under denna dag, och gudstjänsterna i kyrkorna har en särskild prägel av sorg och andakt. Tystnaden som präglar dagen kontrasterar starkt mot den glädje och det firande som väntar på påskdagen. Nattens ljus och morgonens fröjd: Påsknattsmässan Hjärtat av påskfirandet är påsknattsmässan. Människor samlas i kyrkorna sent på påskafton, i väntan på midnattens ankomst som markerar Kristi uppståndelse. Ett av de mest gripande momenten är när prästen delar ut det heliga ljuset, som sprids från ljus till ljus tills hela kyrkan är fylld av fladdrande lågor. Detta ljus bärs sedan hem och sägs bringa välsignelse och skydd till hemmet. Efter mässan bryts fastan traditionellt med Pasti, en speciell sorts påskbröd som ofta är välsignat i kyrkan. Att dela Pasti med familjen är ett viktigt inslag i påskmorgonen. Glädje och gemenskap: Påskdagen Påskdagen i Transsylvanien är en dag fylld av glädje, familjesammankomster och festligheter. Efter att ha deltagit i gudstjänsten och ätit en festlig frukost med traditionella rätter, tillbringar man tid med nära och kära. Lekar med de målade äggen är populära, som att "knäcka ägg" mot varandra – den vars ägg håller längst sägs ha tur under året. Ett hem för påskharen: En lekfull tradition Även om påskharen kanske inte har samma djupt religiösa rötter som andra traditioner, är den en älskad symbol för påsken även i Transsylvanien, särskilt bland barnen. Förberedelserna kan inkludera att bygga små "bon" i trädgården eller i hemmet, i hopp om att påskharen ska fylla dem med godsaker under natten. Denna lekfulla tradition bidrar till spänningen och magin kring påsken för de yngsta. Parfymens friska vindar: Annandag påsk På Annandag påsk tar firandet en lite annorlunda och mer lokal prägel. I vissa delar av Transsylvanien finns en tradition där killar "parfymerar" tjejer med vatten eller ibland till och med en mildare form av parfym eller cologne. Denna sedvänja, som kan ha rötter i gamla fruktbarhetsriter, är ett lekfullt sätt för unga män att visa uppmärksamhet och respekt för unga kvinnor. Det är en dag fylld av skratt och ibland lite blöta överraskningar! En levande tradition De transsylvanska påsktraditionerna är en vacker blandning av religiös högtidlighet, gamla seder och familjär gemenskap. De berättar en historia om ett folk som värnar om sitt kulturarv och som firar vårens återkomst med både andakt och glädje. Nästa gång du tänker på Transsylvanien, kom ihåg att det är mer än bara myter – det är ett land med levande traditioner som berikar påskfirandet på ett unikt och minnesvärt sätt.

För en smidig resa rekommenderas att ansöka i god tid via den officiella webbplatsen GOV.UK eller appen "UK ETA" för att undvika bluffar. Ett godkänt ETA är oftast giltigt i två år eller tills passet går ut, och även barn behöver ett eget ETA.